Idag debatterar lagtinget en ny lagframställning om Landskapet Ålands pensionsfond. Fonden ska friställas från landskapets finansavdelning och anställa egen personal som finansieras med fondens egna medel. Pensionsfonden är jätteviktig och omsluter ett kapital på en halv miljard euro. Alla landskapsanställda som anställdes före 1.1.2008 hör till fonden som varje år delfinansierar landskapets utbetalningar av pensioner.
När Åland inrättade en egen pensionsfond i början av 1990-talet så kopierade man i stort modellen från rikets pensionsfonder. I den modellen ingår att de anställda, dvs personalen vars pengar fonden förvaltar, ska representeras i styrelsen. Dessa medlemmar ska föreslås av de mest representativa löntagarorganisationerna i landskapet. Idagsläget är de 3 stycken av 7 medlemmar. Nu vill landskapsregeringen minska detta antal till 2. Liberalerna vill minska det till 0. Jag är mycket förvånad över liberalernas anställning. Argumentationen är att när fonden blir mer fristående krävs mer kompetens i styrelsen. Därför måste man minska eller ta bort de representanter som facken utser. Jag förstår inte logiken. Hur kan personalen som tillhör Akava, FFC och andra organisationer duga som arbetstagare i åratal, men sen inte duga som styrelsemedlemmar i pensionsfondens styrelse? Också i andra pensionsfonder som Veritas eller Alandia så utsåg facken representanter. Och givetvis utgår man alltid från kvalifikationer och kompetens. Om man inte anser att kompetensnivån är tillräcklig kan man alltid erbjuda fortbildning. Socialdemokraterna anser att pensionfondering är en del av den nordiska modellen då både arbetstagar- och arbetsgivarsidan ska representeras. Vi föreslår att fackens medlemmar i styrelsen ska förbli 3 stycken.
Camilla Gunell 